carrostankar

...så jag måste skriva av mig fast jag borde sova. När jag åkte hem från Hallsberg ikväll hände nåt skitskumt. Redan i början av resan så körde en skum skåpbil ikap mig och körde upp i baken på bilen...eftersom jag hade en bil framför så kunde jag inte köra fortare. Sen valde han o köra om på en bro där det dessutom va dålig sikt och vägarbete. När han väl kört om och bilen framför mig svängt av så började han köra skumt sakta istället...nästan som att han ville veta att jag hängde med... Halvägs hem så finns det en ganska lång sträcka med bara en massa skog runt omkring och där har man ingen täckning på mobilen, vilket man vet om man åker där ofta. När vi kommer på den sträckan börjar han efter ett tag sakta in och blinka. Jag tror förs att han ska svänga av på nån väg innan jag upptacker att det inte finns nån avtagsväg. Jag passar på att köra om och då verkar det som om han blir arg och smäller på hellysena för fullt så jag blir helt bländad. Sen börjar han köra. Jäklar va rädd jag va...och det enda jag kunde tänka på va att jag måste gasa och komma därifrån...plus att försöka få tag på M på mobilen. Men lättare sagt en gjort att ringa....det gick ju så där eftersom det bröts hela tiden pga av den dåliga mottagningen där. Däremot va det lättare att gasa.

Jag är såååå glad att det va en skruttig gammal skåpbil så att min pärla orkade köra ifrån. Jag har sällan varit så rädd i hela mitt liv. Samtidigt undrar jag vad som hade hänt om jag stannat....vad ville de mig? Och jag hoppas verkligen att det inte var nån sjuk människa i bilen som behövde min hjälp...

Hade det varit jag som behövde hjälp hade jag dck inte gjort så. Först hade jag kanske försökt att singnalera lite med blinkerserna fram o tillbaka för o visa att jag ville nåt o sen kanske jag hade blinkat lite försiktigt med helljusen om bilen ändåkörde förbi. Inte smällt på dem helt och bländat den som körde...

Hmm...kanske oroar jag mig för mycket och är för rädd för saker och ting, men det här va verkligen läskigt. Jag menar det va ju sent på kvällen och mitt i skogen... Fast nu är jag hemma och det är skönt. Stackars Micke och Sandra fick ett par hysteriska telefonsamtal av mig, men till slut blev jag ju faktiskt lugn. Tack för det :)

Puss på er