carrostankar

...över det som hänt på Madeira. Det klassas som katastrofområde och stora delar av ön är oframkomlig. Samtidigt är jag ju glad över att mina släktingar klarat sig och mår bra...men ändå känns det sorgset. Tänk alla som förlorat sina hem och de som skadat sig eller dött. Visserligen inte alls i samma stora skala som Haiti, men ändå... Nästa gång jag åker dit kommer inte mitt Madeira se ut som mitt Madeira längre... Känns konstigt och jag känner mig lite låg. Har tänkt mycket på farmor också. Hon finns ju inte längre men tänker väldigt mycket på henne...är orolig för att hennes grav är förstörd... Jag vet inte allt känns bara konstigt... Även fast jag är uppväxt här, har halva min släkt här och känner mig i stort helt svensk så känns Madeira så hemma på nåt sätt...men nu så är det inte som jag kommer ihåg det. Tur att det inte blev värre än det blev...